Danielsboken 3:16-18

Fattar du dina beslut utan vidare huvudvärk, eller gör du som Buridans åsna?
På vilka grunder fattar du dina beslut?
Står du fast i dina beslut oavsett vad som händer, eller ger du upp lätt?

Jean Buridan (1300-1358 eKr) var en fransk filosof som trodde på Determinismen, att allting är orsaksbestämt (och inget händer på måfå) Han trodde att människorna skulle alltid välja det goda, och det bästa mellan två goda val. Men han formulerade denna princip på ett ganska extremt sätt, genom att säga att man skulle inte fatta något beslut mellan två identiska val tills omständigheterna förändras och ett av de blir bättre än det andra. Denna idén förlöjligades av sina motståndare med bilden av en åsna som svälter ihjäl mellan två identiska hötappar, eftersom den är obeslutsam. Bilden kallas för "Buridans åsna", fast den var menat mot honom, egentligen. Den självklara idén med bilden är att åsnan måste välja en hötapp och äta, utan vidare analyser om "bästa val" - raka motsatsen till Buridans lära.

Men i verkligheten är inte alla beslut så enkla som det som var åsna skulle fatta. Nästa stycket visar ett mycket allvarligt beslut:

Daniel 3:16-18

"Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till kungen:"

"O Nebukadnessar, vi behöver inte ge dig något svar på detta. Om vår Gud, den som vi dyrkar, förmår rädda oss, så skall han också rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o kung. Men om han inte vill det, så må du veta, o kung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar, och att vi inte vill tillbe den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp."




Du som jämförde B82 med Interlinear Bible har möjligen lagt märke till att det finns en betydande skillnad i den svenska översättningen. Versen 17 börjar med arameiska "Hen" som kan betyda "om" eller "Se!". De flesta bibelöversättare kopplar "om" till faktumet att de skulle kastas i ugnen, "om det blir så" (att vi kastas i en brinnande ugn) och några översätter som "Se, vår Gud, den som vi dyrkar, förmår rädda oss" (inte en möjlighet, utan en proklamation) Rent tekniskt är "om han förmår" möjligt, men de andra två översättningar är mycket närmare till judarnas tanke. Alla troende judar - och särskilt Daniels vänner som var mycket kunniga i Skriften - tror på en allsmäktig Gud (som kan göra allting)

Rätt översatt, stycket visar oss att judarna hade fattat ett orubbligt beslut, och att inget skulle ändra det, inte ens dödshotet. Gör vi sådana "liv eller död" beslut lätt? Knappast. Och, står vi fasta i våra beslut, oavsett vad som kommer? Inte alltid.

Varför skulle det bli svårt att fatta ett beslut?

Tillbaka med vår åsna kan vi observera ett motiv. Båda hötappar är lika, eller ser identiska ut, men när man tittar noga, då ser man att en av dem är fräschare, eller gräset är läckrare, eller det finns några taggar i en av dem... Ibland är det så att vi väljer inget aftersom vi väntar på det "perfekta". Men "perfekt" i Guds Ord är inte samma sak som vi betraktar som "perfekt". Gud är mycket mer vis och praktisk än vi.

En av aposteln Paulus lärjungar var den unge pastor Timotheos. Två av apostelns brev till honom är med i Skriften. I 2:a Tim 3:16-17 skrev Paulus:

"Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar"

"Fri från sina brister" är den svenska motsvarigheten till den ursprungliga grekiska "ártios", som betyder "perfekt", "fullkomlig", "passande". Observera nu vad är "perfekt" enligt Paulus beskrivning, "rustad för alla slags goda gärningar". Alla kristna vet att vi är kallade för att utformas efter Kristi bild. Men om vi skulle vänta att uppnå Jesu Kristi absoluta perfektion för att kunna tjäna Gud, då skulle vi aldrig kunna göra det. Vårt underbart mål är inte något vi uppnår i detta liv, med det är precis därför det är det "perfekta" målet som håller oss i vägen, vi som inte glömmer att "ha blicken fäst vid Jesus".

Att söka "perfektionen" har andra problem. Vi kan bli frestade att tillverka ett slags "Frankensteins monster" med de "bästa" komponenter. För några dagar sedan bestämde jag mig att skaffa en ny cykel, eftersom jag brukar cykla till arbetet. När jag tänkte på egenskaperna som den skulle ha, då gjorde jag mig min "drömbild": stark, snabb, 28", med de mest resistenta däck, cykelljus, navväxlel, fotbroms... När jag kom till affären, de "perfekta" modeller för mig var de mer lätta, fina och snabba tävligscyklar, de starkare "trekking bikes" med navväxel och de ännu starkare terrängcyklar (sk "mountain bikes") som har de "bästa" däck. Jag, som vilje ha den mest resistent-snabb kombinationen, vilje köpa en trekking bike med terrängscykel hjul. Men säljaren förklarade för mig att det gick inte, eftersom sådana breda hjul passar inte i andra modeller. Slutligen bestämde jag för trekking biken, som var den mest "perfekta" till mina behov. Självklart är racercyklar snabbare och mountain bikes starkare, men MINA behov var helt enkelt att cykla till arbetet genom asfalterade vägar och inte alls i olympisk hastighet.

Förutom "perfektions" ämne, det finns andra faktorer som gör det svårt att fatta beslut. Priset är en annan faktor. Jag vilje köpa EN cykel, då när jag valde min modell, då struntade jag i alla andra. Vår åsna i början skall gå till en hötapp och strunta i den andra. Vi lämnar något för att välja något annat. Att lämna något är inte alltid så lätt. Till exempel, att sluta röka var ett beslut som jag fattade åtminstone två gånger innan jag blev frälst, men ett som jag inte kunde genomföra utan Herrens hjälp. Jag lyckades temporärt - en gång t.o.m i två år - men när jag betraktade mig som segerrik, då kom lasten tillbaka och förslavade mig igen. Bara när Jesus hjälpte mig blev jag kapabel att stå fast i mitt beslut.

Det spelar ingen roll om vi söker det perfekta, eller försöker fixa det, eller om vi är inte kapabla att lämna något som vi värderar högt... Det kan förekomma hundratals motiv som gör det svårt för oss att stå fasta i våra beslut, även att fatta ett beslut. Och det blir inte precis lättare om vi inte får någon hjälp eller om vi inte vet exakt vad är det som vi egentligen vill eller behöver.

Hur fattar du dina beslut? På vilka grunder gör du det?

Kanske är vår mänsklig logik den primära faktorn, "så gör man". Himmelens Gud som skapade oss har givit oss vishet och intelligens för att besluta saker och ting logiskt. Men Buridans exempel visar oss att rena logiken, utan vishet, kan missleda även en mycket intelligent filosof och göra honom att hitta på principer som är knappast nyttiga. Dessutom, vi som tror gör många "ologiska" saker som de icke troende inte förstår, eftersom de känner inte Guds eller hans vägar.

Många fattar sina beslut efter majoriteten. Nåväl, det är någon vishet i det. Om du har flyttat hemifrån och hamnar i en ny kultur, eller klimat, eller samhälle, då kan du inse att dina vanliga gamla vanor passar inte alls i ditt nytt liv. Då kan du lära dig mycket av andra som har bott längre i den nya miljön (de har en erfarenhet som du saknar) Gud talar till oss bl.a. genom det sunda förnuftet. Men självklart finns det gränser till att följa med strömmen. Ett sätt som Satan använder för att missleda oss är precis den falska säkerheten, "alla gör så". Att någonting är accepterat och många gör det innebär inte att det är en god eller helig vana. Du behöver inte bli avgudadyrkare, polygam eller kannibal eftersom du lever bland sådana folk som ser det som "det vanliga".

En annan grund att fatta våra beslut är de seder och bruk - även värderingar - som vi får från våra förfäder, och som vår familj sätter ett högt värde på. Det har en så stark påverkan att Guds Lag var mycket angelägen i att barn skulle uppfostras i Herrens Ord - även från GT tider - så att de skulle ha kännedom av Herrens vägar och följa Honom i alla sina livsdagar. Från våra föräldrar får vi mycket instruktion, inte bara från deras ord utan också från deras handlingar. Gud kallas i Bibeln "våra fäders Gud" ibland, ett uttryck som han använder om sig själv.

Men det finns tyvärr många föräldrar som inte lär sina barn rätt, varken i ord eller med deras exempel. Det är därför för många personer, att fatta de rätta beslut skulle kunna vara precis motsatsen av det som deras föräldrar gjorde eller betraktade som rätt. Om vi har föräldrar som är äktenskapsbrytare eller tjuvar, det här "exempel" är inget bra att lära sig och följa.

Även utan att tänka på gott-ont, det finns olika goda och heliga sätt att leva. Två troende, t. ex., som gifter sig och har varje sina familjevanor, skall finna skillnader mellan de. Hur skall de hitta deras nya identitet? Observera vår Herre Jesus Kristus ord om detta ämne, i Matteus 19:4-6:

"Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" Och han fortsatte: "Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt."

När Herren talar om att "lämna sin far och sin mor" syftar han att vi lämnar vår familj och startar en ny. Men inte bara det. Han talar också om nya vanor, nya seder, ett nytt livssätt som båda makar har att hitta själva. Kanske är du anställd hos någon, men du kommer från en familj som hade egen firma, eller kommer från föräldrar som var anställda men skall starta eget själv. Kanske dina föräldrar var bönder och du har flyttat till en stad, för att bosätta dig där och jobba med något annat än jordbruk, eller kanske du har lämnat staden och bosatt dig på landet. Kanske har du utvandrat till ett annat land med olika seder och bruk. Kanske dina föräldrar gifte sig i andra tider när livet var ganska annorlunda (för 40 år sedan fanns det inte en PC i varje hus, inga mobiltelefoner eller alla andra prylar som dyker upp hela tiden och förändrar det dagliga livet, våra seder och bruk) Det finns tusentals faktorer som kan orsaka att dina tidigare familjevanor inte passar i ditt nytt liv, att den familj som du kommer från är ingen modell till den som du har skapat. Den här nya familjen har en egen identitet att hitta. I denna process kanske skall du glömma gamla familjevanor. "De två skall bli ett" betyder mannen och kvinnan, oavsett föräldrar, syskon och alla andra släktingar.

Låt oss tala om en sist faktor - som inte alls är den sista, men det skall vi sluta med av självklara skäl - är att rådfråga olika slags spåmän när man är inför ett svårt beslut. Vi har sett förut bibliska exempel av hur antikens härskare brukade rådfråga andebesvärjare, stjärntydare och andra spåmän för att fatta svåra beslut, även i statens angelägenheter. Tyvärr försvann inte det här bruk med antiken. Även nuförtiden många söker råd hos trollkarlar, andebesvärjare, spågummor, stjärntydare och andra Satans tjänare, kanske utan att veta att de håller på att skaffa en biljett till helvetet. Bli inte lurad; sådana metoder är sataniska och Skriften ratar de i de allra strängaste ordalag. Se noter vid Daniel 2:1-2 i den här sajten för att veta mer.

Tillbaka med Hananja, Misael och Asarja som står inför ett dödshot: vad ska de göra? På vilka grunder skall de bestämma något? Själva logiken skulle ha sagt till dem att livet är ett mycket högt pris, och man kunde rädda sitt liv "bara" med att tillbe statyn. Samhället som de levde i (alla "folk och stammar och språk" som Babylonien bestod av) hade valt att tillbe bildstoden. Knappast skulle de kunna hitta ett exempel i deras familjer (de var judar, vilket innebär att deras föräldrar skulle känna och tillbe bara Gud) Och det fanns inga spågubbar eller spågummor tillgängliga för att rådfråga dem (alla var med i bildstodens tillbedjan; dessutom, våra judar var lojala till Israels Gud)

Hur fattade de sitt beslut?

Observera deras påstående [i en alternativ översättning], "Om vi kastas i den brinnande ugnen, vår Gud, den som vi dyrkar, förmår rädda oss, och han skall rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o kung". De kände till den Gud som kallade Moses och befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. Samma Gud utnämnde Josua som Mose efterträdare, med uppdraget att erövra det förlovade landet, och befallde honom att lyda de budord som man läser om i Moseböckerna (de fem Moseböckerna va "Bibeln" då) Läs Josua 1:8:

"Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du i alla avseenden håller det som är skrivet i den och gör efter det. Ty då skall dina vägar vara lyckosamma, och då skall du ha framgång"

"Lagbok" är den svenska översättning av hebreiskan "séfer hatorá". "Torá" är Bibelns namn på hebreiska, men särskilt Moseböckernas namn. Ordet betyder "lag", "instruktion" eller "profetisk lära". Hebréernas sätt att leva, deras sätt att tillbedja Gud och deras mänskliga relationer, allt var bestämt av Gud i denna lagbok. Att lyckas i vilket som helst företag berodde på att lyda Gud. Läs 5:e Moseboken 28:9:

"Herren skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom, så som han med ed har lovat dig, om du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar på hans vägar"

Det finns att förbund mellan Gud och Israel. De skulle fastställas som Guds heliga folk om de följde Guds anvisningar - de som Han hade givit de i Moses lagbok. Om du läser hela kapitlet (5 Mos 28) då kan du dela det i två stycken; första stycket berättar om välsignelser (som skulle vara konsekvensen av att lyda Gud) och det andra om förbannelser (konsekvensen av att göra uppror mot Honom) Det judiska folkets historia är ett levande exempel av detta profetiska ords fullbordan. När de glömde att de var Guds "heliga folk" och de tillbad andra gudar eller sökte hjälp i andra nationer, då blev de besegrade, deras land erövrade av olika imperier och de blev även tillintetgjorda som nation och spridda i hela världen. Men när de bekänner att de är Guds heliga folk, söker Honom och "låter inte denna lagbok vara skild från deras mun", "tänker på den både dag och natt" och "håller det som är skrivet i den", då ger Gud dem segern, även över starkare och mycket talrikare fiender.

Hananja, Misael och Asarja, som alla bibelkunniga judar, kände till de där verserna mycket väl. Och de visste också att deras liv och död är i Guds händer. Läs 5 Mos 4:1-8:

"1 Och nu, Israel, hör de stadgar och förordningar som jag vill lära er, för att ni må göra efter dem, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. 2 Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er, och ni skall inte ta något därifrån. Ni skall hålla Herrens, er Guds, bud, som jag ger er.

3 Ni har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor, hur Herren, din Gud, utrotade ur ditt folk var och en som följde efter Baal-Peor. 4 Men ni som höll er till Herren, er Gud, ni lever alla ännu i dag.

5 Se, jag har lärt er stadgar och förordningar, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni må göra efter dem i det land dit ni nu kommer, för att ta det i besittning. 6 Ni skall hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra alla dessa stadgar, skall de säga: "I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk." 7 Ty vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom? 8 Och vilket annat stort folk finns, som har stadgar och förordningar så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger er?"

Att höra och göra efter de "stadgar och förordningar" (Guds Lag) skulle ge dem liv och framgång i landets erövring (verser 1, 4) Det heliga folket vet att deras liv är i Guds händer, och inte alls i kungens (även når Nebukadnessar hade makten att skicka de till död i ugnen) Det heliga folket vet att Gud är redo att lyssna och svara på deras böner (vers 7) Och det heliga folket vet att det finns andra slags folk som inte följer Gud, inte har sin Lag (vers 8) och pga detta är de inte "heliga" (eller KONSEKRERADE till Gud) Judarnas grund för att välja döden, i stället för olydnaden mot Gud, var denna. De var så övertygade av det att de gick vidare och proklamerade, "om vår Gud vill inte rädda oss, utan lämnar oss så att vi dör i elden, i alla fall skall han vara vår Gud, och vi skall inte tjäna eller tillbedja andra"

Halleluja!

Det krävs en stark tro för att överlämna allt man har, även ens liv, till Gud, eftersom han belönar dem som gör så (efter hans förbund, och alla bibelverser som vi har sett förut) Men det krävs en starkare tro för att överlämna allt man har, även ens liv, till Gud, ÄVEN när han inte svarar på det sätt som vi förväntar oss. Det fanns en vacker judisk flicka i Skriften som blev maka till Persiens kung. Hon hade en sådan tro. När hon kallades för att vädja för judarna, hennes svar var: "Gå bort och församla alla judar som finns i Susan, och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag med mina tärnor vill också fasta på samma sätt. Därefter vill jag gå in till kungen, fastän det är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske." Har du någonsin sagt, "skall jag gå förlorad, så må det då ske"? Denna är drottning Esters tro. Israels Messias, mänsklighetens Frälsare, visste om alla slags tortyr och den förskräckliga döden som väntade honom. När han bad i Getsemane, då sade han till sin Fader, "Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min." "Bägaren" som han hade att drycka var den här sista och förfärliga trosprövning, att dö på korset för att frälsa syndarnas själar. Men den här juden hade samma tro på Gud, och han gick till korset. Han lärde sina lärjungar, "Ni skall tro på Gud". När var sista gången - om det har funnits någonsin en sådan - när du sade till Gud, "låt din vilja ske, inte min"?

Det är Gud som ger oss liv. Oavsett omständigheterna omkring oss, vårt livsöde är i Guds händer, inte bara i det här jordiska livet men i evigheten. Om du har inte tagit emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare, det kan du göra nu! Det här jordiska existensen som vi vårdar så innerligt, och som vi är rädda att förlora, kan sluta pga många olika orsaker (krig, olyckor, sjukdomar) och en dag skall absolut sluta, eftersom vi alla föds, växer, mognar, blir gamla och dör. Men Guds löfte till alla som tar emot honom är återuppståndelse och evigt liv. Ta emot Jesus, och bli frälst i evigheten!

Må Herren välsigna dig!

I Jesu Kristi kärlek, din broder

Israel Leonard

PS. Jesus kommer snart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar