Danielsboken 3:4-7

Vad vet du om "avgudadyrkan"? Vet du något om dess resultat? Observera nästa exempel (en bland många andra)

Daniel 3:3B-7

"Och när de så stod framför den bildstod som Nebukadnessar hade låtit ställa upp, utropade en härold med hög röst: "Detta må vara er befallt, ni folk och stammar och språk: När ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och alla slags andra instrument, skall ni falla ned och tillbe den gyllene bildstod som kung Nebukadnessar har låtit ställa upp.  Men den som inte faller ned och tillber, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen."

"Så snart nu allt folket hörde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare och alla slags andra instrument, föll de alltså ned, alla folk och stammar och språk, och tillbad den gyllene bildstod som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp"


Den här listan av musikinstrument, en av de mest detaljerade i Skriften - tillsammans med Psaltaren 150 - ger oss en idé om musiken på bibliska tider. Vi visar en tabell med jämförelse mellan alla språk eftersom man ser olikheter bland olika bibelversioner och ibland är översättningen helt fel (till exempel, "sambukor" kommer från LXX som inte har något svensk motsvarighet; i KJV har det blivit översatt till ett instrument från medeltiden)

B82 ------------ Arameiska----- Hebreiska ---- Grekiska ------- möjligen

"horn" -------- kéren ---------- kéren ---------- sálpingos ---- horn, trumpet
---------------------------------------------------------------------- (möjligen ett
---------------------------------------------------------------------- djurs horn)

"pipor" ------ masrokít ------- ugáb ----------- suringós ----- flöjt (med hål)

"cittror" ----- kitarós --------- kinór ---------- kitáras ------- cittra, harpa
--------------------------------------------------------------------- (i Psaltaren)

"sambukor" --- sabbekhá --- (INGET) ----- lúra ------------ harpa, lyra
(EJ)

"psaltare" ----- pesanterín ---- nébel ------- psaltérion ----- psaltare (12
------------------------------------------------------------------- strängar; "kinór
------------------------------------------------------------------ och nébel" brukar
----------------------------------------------------------------- översättas som
---------------------------------------------------------------- "harpa och psaltare"
--------------------------------------------------------------- som i Ps 33:2; 150:3

säckpipor ---- sumponiá ---- (INGET) ----- sumfonías -------- panflöjt
(EJ) ------------------------------------------------------------ (möjligen "aulos",
------------------------------------------------------------------ ett slags dubbel
----------------------------------------------------------------- flöjt med rörblad)

Faktumet att några instrument har grekisk ursprung har använts för att datera Danielsboken 400 år senare (man detta är fel, se NOT vid slutet) Att man hade så många olika instrument visar att invigningen av bildstoden var ett storartat firande, och att musiken skulle spela en bestämd roll i avgudadyrkan.

Vad är den här "avgudadyrkan" som vi pratar om?

Ordet kommer från grekiskan "idololatría", som består av "ídolo" (avgud, en bild son representerar någon "gud") och "latría" (tillbedjan, tjänst) I 1:a Korinthierbrevet 10:18-20 talar aposteln Paulus om hur skulle de kristna möta avgudadyrkan. Där kan man läsa en viktig definition: de där "gudomar" som representeras av avgudabilder är faktiskt demoner (eftersom det finns bara en Gud) och att offra till dem ställer oss i "gemenskap med demonerna". På samma sätt som judarna hade gemenskap med Gud genom att offra till Honom, hade hedningarna gemenskap med demoner. Se texten:

1 Kor 10:18-20

"Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna"

Den 15 mars 44 eKr mördades den siste diktator av den romerska republiken. Han hette Julius Caesar, och hans efterträdare var Augustus, den förste romersk kejsare. Då blev den romerska republiken till imperium. En av de närmare bland Caesars män var Pompejus den Store, som förde krig på uppdrag av Rom i flera länder, som nuförtiden heter Spanien, Italien, Turkiet och Syrien, och i norra Afrika också (han erövrade liksom hela Medelhavsområdet, medan Caesar krigade i den nuvarande Frankrike) Bland Pompejus fälttåg var med ett mot Judéen, där han intog Jerusalem. Han kom till den heliga staden året 63 fKr, när ett inbördeskrig försiggick mellan Fariséerna och Sadukéerna. Pompejus hjälpte Fariséerna att vinna och intog Jerusalems tempel, där Sadukéerna hade sökt skydd. Hans ingripande orsakade döden av mer än 12 000 judar.

Historien berättar att Pompejus blev väldigt förvånad när han kom in i Jerusalems tempel. Som romersk militär hade han varit med i många länder som Rom erövrade, och han hade sett deras tempel, som hade alla avgudabilder till varje gudom. I Jerusalem såg han för första gång en "religiös" byggnad utan "religiösa" bilder; han kom in i templet som tillhör ett folk som tillber en Gud som förbjuder att göra bilder av Honom. Låt oss komma ihåg att vid 63 fKr var judarna det enda folket som kände och tillbad den sanne Guden; resten var hedningar och polyteister.

"Avgudadyrkan" var känd av judarna, faktiskt. Deras fader Abraham lämnade Babylonien med sina avgudadyrkare, och kom till Kanaans land med andra avgudadyrkare. Israels folk lämnade Egypten med sina avgudadyrkare också, och kom till samma land. När vi läser de välkända "Tio Budord" som Moses fick från Gud för att leda folket som skulle grunda nationen Israel, både det första och det andra bud handlar om avgudadyrkan. "Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig" (eftersom de finns inte) och "du skall inte göra dig något beläte eller någon bild...du skall inte tillbe sådana" (eftersom de där bilder representerar inte Gud, utan demoner) Israel blev försvagad, togs som fånge av assyrierna och babylonierna, och slutligen föll inför Rom, pga av deras olydnad till Guds Ord. De beblandade sig med hedningar och gjorde "offerhöjder" för att tillbe demoner i själva landet som Gud hade givit dem. Denna process, som som började med kung Salomo, som skaffade offerhöjder till sina utländska kvinnor så att de skulle tillbe sina "gudar", infekterade hela landet efter hans död (båda Israel och Juda i det splittrade riket) Nästan alla profeter talade mot avgudadyrkan och kallade till omvändelse och att komma tillbaka till Herren och sin lag.

Den kristna kyrkan fick lida av samma sjukdom. När kyrkan föddes, avgudadyrkan hade inte en chans liksom, eftersom de var i början gudfruktiga judar som trodde på Jesus Kristus, Israels Messias. Men när kyrkan började expandera sig och inkludera hedningar, då blev det konflikt mellan de troende och de som tillbad demoner. Några brev i Nya Testamentet varnar mot avgudadyrkan, och Apostlagärningarna visar oss de första kristna predikanter i konfrontation med hedendomen och avgudadyrkan också. Det var på grund av apostlarnas lära att den unga kyrkan var en ren sådan. Romarnas förföljelser - som trodde att de kristna var "ateister" eftersom de tillbad inte avgudar - hade den motsatta effekten; de kristnas tro blev bara starkare. Men kristendomens erkännandet som en laglig religion gjorde att kyrkan välkomnade avgudadyrkare. Många personer som inte brydde sig om Gud, Bibeln eller kristen lära, utan om deras förmåner när de skulle bli "kristna", kom till kyrkan. Själva kejsaren Konstantin, som förbjöd att förfölja de kristna, bevarade de hedniska religioner sida vid sida med kristendomen. Så småningom började folket i kyrkan att tillbe "jungfrur" och "helgon", och de bad till sina "skyddspatroner" istället för Jesus Kristus, den ende förmedlaren mellan Gud och människorna efter Guds Ord. Det var inte för intet att en viktig resultat som Martin Luthers Reformationen lämnade i den kristna kyrkan var att avgudadyrkan avskaffades. Man återkom till den "bibliska" tron - som baseras på Skriften - och "förnuftig" tro, eftersom man skulle inte kasta bort sitt förnuft för att tro på Gud, utan använda det.

I Psaltaren 115:1-11 läser vi:

Inte åt oss, Herre, inte åt oss, utan åt ditt namn ge äran, för din nåds, för din sannings skull.
Varför skulle hedningarna få säga: "Var är nu deras Gud?"
Vår Gud är ju i himmelen. Han kan göra allt vad han vill.

Men deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder.
De har mun och talar inte, de har ögon och ser inte,
de har öron och hör inte, de har näsa och luktar inte.
Med sina händer tar de inte, med sina fötter går de inte, de har inget ljud i sin strupe.
De som har gjort dem skall bli dem lika, ja, alla som förtröstar på dem.

Ni av Israel, förtrösta på Herren. Ja, han är deras hjälp och sköld.
Ni av Arons hus, förtrösta på Herren. Ja, han är deras hjälp och sköld.
Ni som fruktar Herren, förtrösta på Herren. Ja, han är deras hjälp och sköld.

Författaren visar den starka kontrasten mellan Gud - som vi kan inte se - och avgudarna. Gud är Ande, och därför kan vi inte se Honom fysiskt (då undrar hedningarna var Han är) Men Han är den ende Gud, som skapade himmel och jord. Han är i himmelen och gör sin vilja, som de suveräne Kung han är. Avgudarna kan man se och ta på, och avgudadyrkare knäböjer inför dem och tillber dem. Men, som Psalmen visar oss, de är bara representationer, bilder gjorda av människohänder, och de kan inte alls uppföra någonting. Höjdpunkten når Psalmen när författaren påstår, "de som har gjort dem skall bli dem lika, ja, alla som förtröstar på dem", eftersom vår själ rättar sig efter det som vi tillber. Det är därför den enda tillbedjan som kan "frälsa oss" är att tillbe Guds Son, eftersom frälsningens väg är att "formas efter hans bild" (Rom 8:29, 1:a Joh 2:6) Den Helige Ande hjälper oss att formas efter Jesu bild så att vi har gemenskap med Honom.

Kanske undrar du:... men, vem är det som tillber nuförtiden de kananeiska, romerska eller grekiska gudomar? Hur skulle vi tillämpa kunskapen om avgudadyrkan i det moderna livet?

Det finns olika slags "avgudadyrkan". Nuförtiden tillber man inte avgudar, gjorda av guld eller silver, och därför är det osannolikt att man skulle formas till deras avbild. Men många följer "idolerna" som "tillverkas" av underhållningsindustrin, kopierar sina "stilar", både i utseende och i leverne. Nästan alla nya genrer som uppstår i populär musik är associerade till en hel "subkultur" som reser sig som motsatsen till de föregående sociala normer. Detta är typiskt för varje "rebellisk" musikstil som uppstår och välkomnas av ungdomen som "sin" stil. "Idolerna" skall inte bara "predika" musikalisk uppror eller utseende relaterade stilar; deras subkultur inkluderar ofta uppror mot föräldrarnas auktoritet, eller mot äktenskapets helighet, i princip, allting som "idolen" har som personlig "trosbekännelse". Många har förespråkat alkoholism, narkotika, otukt eller socialt våld. Det är inte svårt att se att det är Satan som styr hela processen. Som den onde använde musiken - en konstform som skapades för att tillbe Gud - för att stödja kung Nebukadnessars kallelse till avgudadyrkan, det gör han nuförtiden också, för att kalla folkskaror till avgudadyrkan.

Låt dem inte lura dig. De musikaliska idoler som "tillverkas" av underhållningsindustrin kan inte rädda dig - de kan inte rädda dem själva - från evig död och dom. Men Jesus Kristus kan. Om du inte har funnit hittills vilken är "bildstoden" av "60 x 6 alnar" som Satan vill att du ska tillbedja, låt mig berätta att Herren har sänt hans Helige Ande för att leda oss till sanningen. Bara Jesus frälser, och bara Jesus kan leda oss att förkasta synden och lyda Gud. Ta emot Jesus som Herre och Frälsare, och du ska komma in i evigheten som alla frälsta Guds barn!

Må Herren välsigna dig! I Jesu Kristi kärlek, din broder

Israel Leonard

PS. Jesus kommer snart!


NOT:

Du som har läst om den "Mackabeiska Tesen" - som vi har tagit med i budskapet motsvarande Daniel 2:39-40 - vi vill varna dig om deras huvudargument. De baserar sin felaktiga läran i den här musikinstruments lista, som innehåller några av grekisk ursprung. Men grekerna, som fenicierna, seglade och handlade - och påverkade - i hela Medelhavet längre innan den kaldeiska dynastins ankomst, så de grekiska instrument är inget bevis att Danielsboken skulle ha varit skriven ca. 200 fKr. Dessutom, vid 200 fKr var grekiska den officiella språket i Mesopotamien (det fanns ingen "Babylonien" eller "Persien" längre, utan den seleukidiska imperiet) Självklart är det så att arameiskan försvann inte, men efter Alexanders erövringar var grekiska det officiella språket. Grekisk kultur och språk var så spridda att författarna till NT, som var nästan alla judar som levde under det romerska imperiet, skrev på grekiska, språket som "alla" kunde förstå, inte deras eget och inte romarnas.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar