Daniel 3:19-20
"Då försvann kungens vrede. Hans ögon strålade beundran när han förstod från judarnas ord att de skulle aldrig lämna deras Gud, och när han såg att de hade beslutat att hellre dö än dyrka andra gudar. En för honom ny känsla blev starkare och starkare i sitt hjärta, en känsla som heter ödmjukhet. Han började inse hans mänsklig litenhet inför den Allsmäktige Gud som skapade himlarna och jorden, och hans intresse om den här Gud växte mer och mer. Han bad judarna om förlåtelse, ursäktade sig pga hans dödhot, och ivrigt bad dem att berätta för honom om den här otrolig Gud dem trodde på..."
Vad säger du? Är det inte så att det lyder i din Bibel?
Nej. Inte i min Bibel heller, faktiskt. Men oroa dig inte, det är bara en variant som inte finns. Det skulle ha hänt om Nebukadnessar skulle ha varit lite ödmjukare, men hans stolthet och hans vrede låt honom inte se i sina hebreiska slavar den kraftiga tron som den Helige Ande hade givit dem, genom deras gemenskap med Gud och genom deras kännedom av de Heliga Skriften. Han tänkte att han hade att göra med några slavar som hade gjort uppror, och istället för att ångra sin synd - att tvinga hela nationen till avgudadyrkan - befallde han att döda de enda som visade honom att han hade fel. Observera det riktiga stycket, i B82's översättning - en mycket bra sådan, förresten:
Daniel 3:19-20
"Då uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, så att hans ansikte förvandlades. Och han hävde upp sin röst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare, än man någonsin hade sett den vara. Och några handfasta män i hans här fick befallning att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen".
AUDIO FILER (free download)
INTERLINEAR BIBLE
Vi lever i en värld som rusar iväg mer och mer. Jag kommer ihåg min första bostad i Sverige, en trevlig stuga i den vackra Adelsön, i Mälaren, cirka två timmars resa från Stockholm. Vi hade en fantastisk buss som tog oss till Brommaplan, och sedan åkte vi tunnelbanan till Stockholm. I denna ljuvliga dagar kunde vi åka med den bussen... fem gånger om dagen. Tänk inte att SL var så fattig då; det är ett undantag i avlägsna rurala område (om det skulle finnas en buss var halvtimme där, skulle de åka tömma)
Men vi pratade om den här rusande världen vi lever i. En titt på många hållplatser i Stockholm visar oss raka motsatsen, med bussar som kommer var andra eller tredje minut. Och i rusningstid åker massor folk där, till eller från deras arbete. Om du lever i en annan huvudstad eller stor stad då är du kanske bekant med det. Vi lever "i rusningstid". Och i vår brådska söker vi metoder för att göra saker och ting snabbare. Jag kommer ihåg de utsökta bönor som min moder lagade när jag var barn. Det brukade ta några timmar att fixa dem (efter det att de lagt i vatten från natten före) Nuförtiden, mesta av mina recept tar mindre en halvtimme, och många av dem, mellan 10-15 minuter. Vi sitter i datorn, söker något i Google och hittar 10000 sajter i några sekunder. Vi fixar snabbkaffe, snabba nudlar, snabb potatismos...
Men tron på Gud är inte alltid något som verkar "snabbt". Det finns många skäl till det. Till exempel, här ser vi att de ogudaktiga blir inte alltid rörda av de troendes ord, och inspireras inte alltid att söka Gud, utan ibland envisar de sig ideras opinion och vill inte ta emot sanningen. I de här verser ser vi ett extremt fall: den kraftiga proklamationen som Daniels vänner gjorde ändrade inte kungens attityd, utan gjorde honom ännu argare, så mycket att han befallde att de skulle dö.
Men faktumet att något tar sin tid betyder inte alls att det skall aldrig hända. Den här jorden som vi lever i tog några miljoner år till Gud att fixa; de flesta av oss tar honom nio månader; den Arabiska Våren... Tja, vi vet inte hur långt skall det ta, eller vad blir slutresultaten. Om du är i trons vägen, kom ihåg vad "tro" är enligt Hebreerbrevet 11:1, "Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se". Här ser vi att "tro" innebär "att hoppas på", att förvänta sig någonting. Har du observerat de exempel som vi kan läsa om, när man betraktar de troende som besitter en gedigen tro?
Patriarken Abraham, som kallar för "trons fadern", väntade i många år - när både han och hans hustru Sara var äldre - för att se fullbordan av Guds löfte till honom, nämligen en son från Sara. Hans barnbarnsbarn, Josef, väntade i många år - de flesta i fängelset, efter det att hans bröder sålde honom och en egyptisk kvinna anklagade honom - för att se fullbordan av drömmen Gud hade givit honom och som visade honom att han skulle vara någon slags ledare. Den unge David - som fick möjligheten att döda Saul åtminstone två gånger - väntade att kungen skulle dö för att efterträda honom, även när han visste att han var den utvalde och hade blivit smord av profeten Samuel. Josef, Marias make, väntade tills en ängel uppenbarade för honom att hans jungfruelig trolovade en var havande av den Helige Ande, inte av en synd som skulle vara ett skäl för honom att lämna henne till död enligt lagen. Lärjungarna som bad i övervåningens rum - i Apostlagärningarna 1, 2 - bad och bad och väntade tills den Helige Ande visade sig.
Den här väntan eller förväntan är inte alls inaktiv. Herrens lärjungar som bad i rummet skulle ha blivit uttråkade och givit upp efter flera dagar i rad utan svar. Josef, Marias make, var frestad med tanken att lämna henne. Den blivande kungen David var förföljd av Saul till döds, och under sådana omständigheter förlät han Saul åtminstone två gånger när han kunde döda honom. Genom att göra så var hans eget liv i dödsfara, för Saul var inte så vänlig sinnad själv. Josef, Israels son, levde som slav och väntade under många prövningar i sina år i Egypten, innan han skulle bli en minister i Faraos hov. Abraham gjorde som Sara sade och fick en son av Hagar, som hette Ismael. Men denne var inte Guds lovade son, och det hela orsakade honom problem med den rättmätige arvinge Isak. Även före Isaks födelse uppstod det en rivalitet mellan slavinnan och Abrahams äkta fru.
Om det finns något att lära sig genom sådana exempel, detta är att tron är ingen "trollstav". Kanske har du läst barnsagor där en god fe förvandlar vemsomhelst i en groda genom att röra honom med sin stav. Men tron har inget att göra med det. Tron är inte heller en genväg i skrivbordet där du klickar för att starta programmet "välsignelser" i ditt livs "datorn". Trons vägen leder oss ibland till situationer där vår "PC" visar "svarar inte" (och då slutar vi med att göra troshandlingar, eftersom vi ser ingen mening med dem) eller blir infesterad av "virus" (då borjar vi verka utanför trons ramar eftersom vi vill nå saker och ting som har inte blivit möjliga i tron, och som vi vill inte mer vänta på)
Vi har inte fått tro för att bli fria från problem och prövningar. Detta löfte har vi aldrig fått från Herren. Men det som han lovade är att han skulle vara med oss i våra prövningar, och att han skulle sända sin Helige Ande, den ende som kan "starta om" vår PC eller visa oss vilket "virus" har vi att göra med, så att vi kan inaktivera det. Daniels vänner fick som svar till deras modiga deklaration att skickas till en brinnande ugn. Men de gav inte upp. Är du frestad att ge upp något beslut som du har fattat i tron? Läs vidare!
Må Herren välsigna dig!
I Jesu Kristi kärlek, din broder
Israel Leonard
PS. Jesus kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar