Daniel 3:26-27
"Därefter trädde Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och hävde upp sin röst och sade: "Sadrak, Mesak och Abed-Nego, ni den högste Gudens tjänare, kom hit ut."
"Då gick Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden. Och satraperna, landshövdingarna och ståthållarna och kungens rådsherrar församlade sig där, och fick då se att elden inte hade haft någon makt över männens kroppar, och att håret på deras huvuden inte hade svetts, och att deras kläder inte hade blivit skadade, ja, man kunde inte ens känna lukten av något bränt på dem"
AUDIO FILER (free download)
INTERLINEAR BIBLE
Om du jämförde översättningen som B82 har gjort med den arameiska texten, då har du konstaterat att den svenska versionen är mycket bra och motsvarar originalet utmärkt.
Har du hört den här hymnen?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hatikvah
Texten var färdig året 1878, och musiken 1888. Men den blev officiellt godtagen som Israels nationalsång (första versen och refrängen med mindre skillnader) bara året 2004, fast den hade blivit sjungen i den Första Sionistiska Världskongressen och godtagen till rörelsen, och i 1948, vid Israels födelse, också. Det är märkvärdigt att se hur kan ett hopp överleva i två millennier av exil och förakt. Det skulle aldrig hända med några slags "hopp" som är mer typ av "illusioner". Hoppet som den här vacker och rörande hymn talar om är förlitan på Gud, tillit från ett folk som vet att det finns en Högre Fader som står över alla jordiska makter som erövrat deras land, från 70 eKr till 1948, och et folk som vet att den här Allsmäktige Guds löften är värdiga att tro på och lita på.
Födelsen - eller kanske skulle vi säga "återfödelse" - av Staten Israel är ett av de största under som Guds hand har utfört på den här jorden. När texten och musiken till den här hymnen var skrivna, även när de sjöng den i den Första Sionistiska Världskongressen i 1897, det Heliga Landet var ockuperat av det ottomanska imperiet, och efter första världskriget blev det en brittisk mandat. Bara i 1948 blev Israel bli ett fritt land, och landet som Gud lovade Abraham, Isak och Jakob gavs tillbaka till patriarkernas barn. Men de som godtog och sjöng "Hoppet" i alla dessa år väntade på Israels Guds löfte, den Gud som skapade universum, vår Herre Jesus Kristus Fader, som inte ljuger. På samma sätt som han befriade de tre judar i Babylonien, gjorde han med hans folk. Han befriade de från utrotning och gav de tillbaka landet som han hade lovat dem.
Kanske de här orden motsäger det som du tror om Bibeln, judendom och kristendom. Några troende och även icke-troende kunde ifrågasätta dem med flera invändningar, är inte Gamla Testamentet ersatt av den Nya? Är inte kyrkan Guds folk, och inte Israel? Lär inte Bibeln att Israel blev ratat av Gud, som satte kyrkan i deras ställe?
Låt mig berätta: inte alls. Guds uppenbarelse är en stegvis sådan. Israels roll i profetian blev inte uppenbarat genom många sekel till dem som ratade Guds folk både i Antiken och i Medeltiden, pga av deras missuppfattning om Guds plan för judarna. Inte ens reformatorerna förstod Guds profetior om Israel, kanske eftersom deras primära angelägenhet var att rensa bort de katolska medeltida traditioner och sätta i dess ställe "sola Scriptura" principen (bara Skriften, dvs Bibeln) som deras livsregel. De ägnade sig mer till att definiera den rätta kristna religionen och fördjupade inte så mycket i profetian. Faktumet är att även nuförtiden, profetiorna om de sista tiderna, Jesu återkomst och det Tusenåriga Riket är inte rätt förstodda av många (om detta kan man läsa i den här sajten, under rubrikerna Daniel 2:34-35; Daniel 2:36-38; Daniel 2:39-40; Daniel 2:41-43; Daniel 2:44-45)
Vad betyder Israel för Gud, och varför skall vi svara "NEJ" till frågorna ovanpå?
För att få en uppenbarelse om detta behöver vi veta vad Jesus predikade om Israel, och flera profetior vi kan hitta om judarna i det Nya Testamentet (GT är knappast ett diskussionsämne, eftersom det har med Israel att göra, för det mesta)
Observera Jesus ord till sina apostlar när han sände dem (Matteus 10:5,6)
"Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk"
Herren förbjöd inte att evangelisera hedningar (icke-judar) eller samarier (blandade judar) men han sände sina lärjungar FÖRST till judarna. Andra verser i NT visar att man skulle evangelisera hela världen, men i början vilje han nå bara Israel. Det är därför Han sade till den kanaaneiska kvinnan som bad Honom om ett under, "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk." (Matteus 15:24) I dessa tider av Herrens tjänst på jorden som människa, kyrkan skulle börja med judar (och sedan skulle sina judiska apostlar evangelisera hedningarna) Att hedningarna var i Guds planer också visas i faktumet att Han gjorde ett mirakel till kvinnan, när Han såg hennes tro.
Ta en närmare titt också till Herrens ord till sina judiska apostlar i Lukas 22:29-30:
"...och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er. Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar"
"Att döma" är inte - som vi förstår det i det moderna sammanhanget - att utföra rättegångar, utan att "regera" ("domare" är "härskare" i Bibeln) Guds Rike, det som Sonen fick från Hans Fader, skulle inkludera Israel, och Herren med de sina skulle regera över Israel, som deras Messias (det är vad Han är) Observera att i dessa tider, när Han berättade detta till sina lärjungar, det fanns bara två stammar kvar, och i nordriket fanns "samarier", dvs judar blandade med hedningar. Men Jesus talar om alla tillsammans i ett rike i framtiden, där "Israels tolv stammar" skulle vara med. Matteus 8:10-12 handlar om detta rike också:
"Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: "Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder."
I sina välkända ord om den romerske officeren (en annan hedning) som bad Honom om ett under, ger Herren oss vissa uppenbarelser om Guds Rike:
- Abraham, Isak och Jakob är frälsta, och de sitter där som ett slags huvudpersoner
- den judiska nationen kallas för "rikets egna barn" (de skall vara där pga Guds tillval, som sände deras Messias för att vara Israels kung i evigheten) men många judar skall inte ärva denna välsignelse, pga deras otrohet (observera att Herren säger att ingen jude hade en sådan tro som officeren)
- många hedningar, "från öster och vänster" skulle ärva en plats där i riket, och vara med tillsammans med Abraham, Isak och Jakob pga deras tro.
De här verser visar oss att Guds Rike är destinationen till Guds folk (judarna) i evigheten, men det visar också att det finns judar som skall inte bli frälsta pga deras otro, och hedningar som skall komma dit pga deras tro på Israels Gud. Observera att det är Jesus Kristus själv som talade.
Se Markus 12:29-30 också:
"Jesus svarade: "Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft"
Den här är trosbekännelse till alla judar, "Shma, Israel, Adonai Elohenu, Adonai ekhad". Det var det viktigaste budet för Jesus Kristus (som det är för alla judar) och Han berättade för den skriftlärde som frågade Honom om detta (och som svarade med "Amen")
I alla ord från Jesus Kristus, Guds Son, som vi har läst hittils, fins det inga som helst skäl för att tro att Israel skulle inte längre vara Guds folk, även i evigheten. Observera andra som profeterar i Nya Tetamentet om Israel:
Lukas 1:54-55:
"Han tar sig an sin tjänare Israel, och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid."
Den här är Maria, Jesu moder, som profeterar att hennes Sons födelse skulle bli en hjälp till Israel, Abrahams barn, enligt löftena till patriarkerna. Vi kristna och araber säger oss att vara Abrahams barn också (enligt Bibeln, vare sig efter anden eller efter köttet) men Maria pratar om Israel vid namn, judarna (att en profetia skulle kunna tolkas på flera olika sätt är inget motiv för att tro att den bokstavliga meningen gäller inte; detta skulle vara så om man talar symboliskt, bara)
Lukas 2:29-32, 34:
"Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel"
"Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid..."
När Maria och Josef gick till Jerusalem för att bära fram deras barn inför Herren - efter den judiska ritualen - en rättfärdig och from jude som kallades Symeon profeterade de här orden, genom Guds Ande. Symeons ord visar oss att han såg i det där lilla barnet Guds frälsningen. Han kallar Honom för "Israels härlighet" och "ljus med uppenbarelse åt hedningarna". Israels härlighet och ära, och viktigaste skälet till att Gud valde de, även från Abrahams kallelse, är att Gud själv skulle bli människa (och en judisk människa) som skulle kallas för Messias, Herren Jesus Kristus, Frälsaren. Han skulle visa Israels Gud till hela världen, eftersom Han skulle bli "ljus med uppenbarelse åt hedningarna". Versen 34 visar att "fall eller upprättelse för många" skulle börja i Israel själv (och det har hänt bland hedningarna också: många har tagit emot Jesus som deras Frälsare och andra har inte gjort det. "Tecken skulle väcka strid" inte bara i Israel, utan varsomhelst man predikar evangeliet)
Läs Johannes 1:29-31:
"Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten."
Efter Johannes Döparens ord, Guds lamm skulle bli uppenbarat... TILL ISRAEL! Johannes säger att det är darför han hade kommit och döpte med vatten. Hela hans verksamhet hade ett enda skäl: att visa judarna att Jesus Kristus var deras Messias.
Låt oss ta ett sist stycke för tillfället, Johannes 12:12-15:
"Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung."
"Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: "Frukta inte, dotter Sion. Se din konung kommer, sittande på en ungåsna."
De som tog emot, ärade och välsignade Herren - en ödmjuk profet sittande på en åsna - kallade Honom för "Israels konung" (Messias de väntade på) eftersom de tog Honom för den som uppfyller profetian i Sakarja 9:9.
När vi sammanfattar, alla judar som har profeterat i de förutnämnda stycken såg Jesus Kristus som Israels Messias, den som skulle frälsa deras folk (och det var det som hände, faktiskt: många judar startade den kristna kyrkan och blev de första predikanter som nådde hedningarna med evangeliet)
I ljuset av de här verserna, vilket skäl stödjer de där idéer, att "Gama Testamentet gäller inte längre, eftersom den Nya ersätter det" eller att kyrkan är "Israel" nu, och "judarna är inte längre Guds folk"? Observera Paulus ord i Romarbrevet:
Romarbrevet 11:13-24:
"[13] Men till er hedningar vill jag säga: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst. [14] Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem. [15] Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? [16] Om det första brödet är heligt, är hela baket heligt. Och om roten är helig, är också grenarna heliga.
[17] Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, [18] så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. [19] Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. [20] Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; [21] ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna, skall han inte heller skona dig. [22] Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren. [23] De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. [24] Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd"
De här verserna ger oss en uppenbarelse som Paulus fick genom Guds Ande:
- exkluderingen av några judar som "föll" och uppfyllde så Symeons profetia, de som inte tog emot Jesus, den är inte definitiv, utan en del i Guds plan, som skulle verka genom de andra judar (de som trodde på evangeliet och predikade til hedningarna)
- "några grenar har brutits bort" som tillhörde "det odlade olivträdet", det som Gud tar hand om genom sitt ord och sina profeter i den Helige Andes kraft (Israel menas) De här "grenar" är de icke-troende judar, och de har "brutits bort" pga deras otro. Att detta har hänt innebär inte alls att Israel är inte längre "det äkta olivträdet"
- vi "hedningar" är andra "grenar", tillhörande den "vildoliven". Vi är också skapade av Gud, men vi lever "vilt" eftersom vi vet inget om Guds Ord och ingen profeterar till oss om Hans kärlek och omsorg till oss. Vi kan "ympas in" i den "odlade oliven" pga vår tro (det är meningen med evangeliet, att komma till oss och leda oss till frälsningen)
Pauls syn i det här stycke kan förklara varför den nyfödda kristna kyrka betraktades som en "judisk sekt" - och det är detta vad kyrkan var, faktiskt. De första "kristna" var "andra judar", de som trodde på att deras Messias hade kommit i Jesus Kristus. Och denna syn förklarar också varför Paulus, som kallar sig själv som "hedningarnas apostel", brukade predika först i synagogerna när han kom till en stad med evangeliet, och sedan till hedningarna. "Hedningarnas apostel" predikade först till judarna, och sedan till alla andra!
Observera fortsättingen (Romarbrevet 11:25-29)
[25] "Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hemlighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. [26] Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: Från Sion skall befriaren komma och ta bort all synd från Jakob. [27] Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder"
"[28] Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. [29] Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.
Nya uppenbarelser från Paulus' hand:
- några judar, "en del av israeliterna" var förstockade, de tog inte emot deras Messias
- denna situation skulle vara en viss tidsperiod ("tills hedningarna i fullt antal skulle nå målet", dvs tills de som skulle bli frälsta genom evangeliet är kristna)
- då skulle Gud verka igen genom judarna (detta ämne är ett större och viktigare sådant som kräver mer plats, och vi skall kommentera det också med Guds hjälp, tillsammans med Uppenbarelseboken)
- Gud älskar och har valt inte bara judarna som tog emot deras Messias (kristna eller messianska judar) utan också de som inte gjorde det. Guds gåva (frälsningen) och Guds kallelse (till Abraham och sina judiska barn) har aldrig slutat gälla, och skall aldrig göra det, eftersom Guds tillval är inte alls något som man kan ändra. De kristna som tror att Gud bryr sig inte längre om Israel, och att Han har ratat dem som sitt folk och ettablerat ett "nytt folk" i deras ställe som är kyrkan, de kallas i Bibeln för "självbelåtna" (det grekiska för att "förlita sig på ens eget förstånd" i vers 25 är "frónimos", ett adjektiv som betyder "vis" eller - i negativ bemärkelse - "självbelåten", "inbilsk")
De här uppenbarelserna kom inte till mig den dag då jag tog emot Jesus Kristus som min Herre och Frälsare. Många år skulle gå förbi innan jag skulle höra Guds röst om detta. Till exempel, några år efter det att jag blev frälst, hörde jag en proklamation som stöds av de flesta pingstvänner, när man talar om Jesu återkomst: att "fikonträdet" som visar oss tiden för denna händelse är Israel, och att "kvisten blir mjuk och bladen spricker ut" betyder Israels återupprättande (se Matteus 24:32-33) Ingen förklarade detta till mig - kanske eftersom jag frågade ingen - men i min tro tänkte jag att bröderna som var andefyllda skulle inte profetera lögner. Bara när jag läste Jeremia 24 kom uppenbarelsen till mig också (och det ska vi ta här med, om Herren tillåter det)
I denna dagar där man firar 66 år från proklamationen av Staten Israel, från den dag då Gud uppfyllde så många profetior till judarna som litade på Guds Ord och väntade på att se Guds löfte fullbordade, det är lämpligt för oss kristna att komma ihåg att det där "fikonträdet" - även när många hedningar gör motstånd mot Guds plan - fikonträdet är ett tecken som visar oss att Jesus kommer snart. Herren har återupprätt sitt folk delvis; Han har givit dem tillbaka landet som lovades Abraham, delvis; och Han har uppenbarat denna plan till de kristna, delvis - Guds plan för judarna i denna tider, i den stora vedermödan och i evigheten. Låt oss be att varje kristen skall få denna uppenbarelse, och skall veta vilken plats har Israel i Guds hjärta. Låt oss be att Guds mål, som är delvis nått, skall bli helt fullbordat.
Om du har inte än tagit emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare, låt mig berätta att hans kallelse består. Han som väntade 2000 år för att ge judarna deras land tillbaka, och som väntade några millenier för att sända Hans Son så att messianska profetior i GT skulle fullbordas, Han skall vänta att du omvänder dig och blir frälst, när tiden har inte gått ut. Dagen skall komma när detta skall vara omöjligt för dig, även om du skulle vilja det, men den dag är inte idag. Om du håller på att läsa de här orden och om du inte har tagit emot Honom som Herre och Frälsare, det enda du behöver göra är att knäböja inför Jesus, bekänna dina synder, be Honom om förlåtelse och ta emot Honom som din Herre och Frälsare. Han vill befria dig från fördömelse och ge dig evigt liv. Bli frälst, ta emot Jesus och lev med Gud i evigheten!
Må Herren välsigna dig
I Jesu Kristi kärlek, din broder
Israel Leonard
PS. Jesus kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar